Jag är deprimerad och jag är patetisk. Det är ingen bra kombination.

Jag känner mig fortfarande sjukt ensam. Jag läser vissa lappar varje dag, flera gånger om dagen. VARFÖR känner jag som jag gör för dig? Det är så fel! FEL! Jag borde absolut inte känna så. Patetiskt att känna som jag gör för någon man inte ens känner så bra.

Mitt hjärta hoppar över slag och slår extra fort och helt oregelbundet när jag tänker på våra underbara kvällar tillsammans. Jag blev nog lite småförälskad. Vad gjorde JAG för fel? Det var DU som va den säkra på vad som skulle hända efter att allt va över. Inte jag. Men nu är det jag som är patetisk och håller kvar vid det som var.

Jag borde släppa det. Idag. Men jag kan inte. Jag DRÖMMER till och med om dig.

Hade du inte velat fortsätta ha kontakt eller nånting hade du inte varit som du var mot mig. Du hade inte gett mig ditt nummer, din mail och fått mig att lova på heder och samvete att jag skulle höra av mig minst en gång om dagen. Nu har jag slutat. Rätt tråkigt utan svar. Ska vi aldrig höras igen? Jag hade varit beredd på så mycket för din skull. Jag hade velat lära känna dig på allvar. Men nu är allt bara borta.

Nu ska patetiska jag läsa dina lappar några gånger igen, sen ska jag lägga undan dom. Långt bort. Så att jag inte blir påmind om dig hela tiden.

Mina känslor är fel.